Julens innersta mening

Alla dessa bussar skrev jag om sist. Nu är det dags igen. Imorgon åker jag hem till kära Salsåker, Nordingrå. Till hemmet, familjen, släkt och vänner och julen. Härligt!

Men det gäller att tänka längre och bredare. Läste just i en av mina favorittidningar Fokus en krönikör som funderade kring empati. Det kan tolkas som allt från sympati, inlevelse, medkänsla, medlidande till solidaritet. Det är lätt att ord förlorar sin innersta mening och udd.

Så om empati stannar vid känslan och inte når förnuftet så kommer aldrig insikten att den måste leda till handling.
Känner du empati med de ensamma, de hemlösa, a-lagarna - ja alla som inte har säsongskort i kärnfamiljen, ja inte ens entrébiljett till en julafton i sällskap? Eller för den delen när som helst under resten av året.

Du som är innanför välfärdsmallen både socialt privat och i produktionen - tillhör "de lyckade":
Varken tänk eller titta på någon annan som "borde" göra nåt, glöm nånannanismen.
Det är jag och du som ska ta empatin som avstamp för handling.

Julens innersta mening...
Gör det lilla du kan - gör något bra för nån ann!
God Jul & Gott Nytt År!

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Alla dessa bussar

Ja nu är det ännu mera vinter - omkring 20 grader kallt! Och lagom mycket snö. Lite väl kallt men bättre än att gå i blött plask med läderkängorna.
Det är OK att bo i Övertorneå och skolan är skaplig. Själva utbildningen får en 3 på skala 1 till 5.

Eftersom det tar en hel dag att åka hem till Nordingrå så blir det bara en helg i månaden. Dessutom ekonomin räcker inte till mer heller.
Trots detta sagt så har jag åkt buss som aldrig förr denna höst!
För redan på min andra dag här uppe blev jag kallad till anställningsintervju i Övik. Och senare samma vecka var jag på en kurs i Stockholm för att veckan därpå åka dit igen för ännu en intervju. Och så en del inbokade träffar plus "vanligt" familjeliv och umgänge därhemma i Salsåker ett par helger.

Ja alla dessa bussar! Det är inte så förfärligt som jag fasat för. Men inget man längtar efter heller. Fördelen är att hinna sova och läsa (både plugg och nöje)Däremot tar det tid och är obekvämt och ibland blir man hungrig.

Men i fredags och påföljande helg var jag kvar här i Övettorneå. Vi i studiegänget hade fest KUL! befriande att träffas utanför skolmiljön. Och i söndags var jag på gudstjänst i den fina kyrkan.

Saknar faktiskt sammanträden därhemma! Fast nu längtar jag mest hem till julhelgen.

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Facebook

Har förresten gått med på Facebook.

Vintern är här och jag har återuppstått

Hej igen, väldigt länge sen jag skrev här. Senast "gjorde vi vinter" hemma i Salsåker. Nu bor jag tillfälligt jag i Övertorneå, tio timmars bussresa hemifrån. Här det full vinter även om det har dröjt och minsann varit slask och plask de flesta dagar sedan i början av oktober.
Då började jag studera på Utbildning Nord. Det är ett av Sveriges anrikaste arbetsmarknads-utbildningscenter. Här utbildas allt från målare, bilmekar, kontorister till kockar och webbmasters.

Jag pluggar data, typ Excel, Photoshop, Indesign m.m.m.m. Behöver kompetenshöja för att platsa på dagens arbetsmarknad med de jobb jag söker ex. vis webbredaktör/kommunikatör - alternativt så jag är "bredare" för att ta uppdrag vid ev. nystart som företagare. Är klar tidigast i februari som det verkar.

Det är inte utan ansträngning för någon att plugga. Men för en drygt medelålders är det ännu tuffare jämfört med i ens ungdom. Jag har tillräckligt svårt för denna typ av ämnen ändå. Det är som att ha körkort men övningsköra buss eller lastbil! Och jag har aldrig gått i nån data-körskola utan övningskört med mig själv fram till nu.
När jag jobbade på tidningen ställde man efter fyra år plötsligt in en dator och sa "använd den här" - ingen kurs ingen hjälp - så har jag hankat mig fram...Under årens lopp då jag stött på nåt svårt har jag tagit genvägar och gjort u-svängar istället för att lägga in backen - för jag har inte vetat hur man gör. Men nu är det slut med det.
Tjolahopp vad långt det blir, får återkomma om nån dag eller två och berätta mera.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Vintern kan komma

Idag gjorde vi vinter här i Salsåker. Ställde in trädgårdsmöbeln, tog in blommorna och städade lite i källaren för att få plats. Tog fram höstgardiner och stuvade undan sommarkläder m.m.m.m.
Också firade vi Lennarts födelsedag med varsin muffins till kaffet och spelade dagens dubbel på travet.
Och så en massa administration och skrivande innan vi avrundade dagen med styrelsemöte i Nordingrå Centeravdelning.
Imorgon börjar ännu en fullmatad vecka med sammanträden, studier i Sundsvall - sista veckan - förbereda flytten med kläder och övrig packning, och allt praktiskt som hör till, boka resor och ...puh!
Nåja, ta en dag i sänder.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Jag kandiderar till riksdagen

Nu har jag bestämt mig. Jag kandiderar till riksdagen för Centerpartiet. Funderar på en annorlunda kampanj...
Men Kramforspolitiken är också spännande, får se hur det blir med den. Går vi för Alliansseger på riktigt så är det ett alternativ.
På måndag är det fullmäktige igen - ser fram emot ännu en drabbning. Sedan blir det time-out för mig under resten av hösten.
I månadsskiftet drar jag till Övertorneå för utbildning. Spännande och synnerligen udda. Svårt att hinna hem på vettigt sätt över helgerna och möten på vardagarna går inte alls. Byter och avbryter alltså plugg på universitetet i Sundsvall för detta. Tentan idag var en skakande upplevelse - jag är inte osårbar!
Planerar emellertid att fortsätta på nyåret - garderar med arbete...och så är det valrörelse, kampanj, val och ???

Sköt om er små-gryn!
Så går en dag ifrån vårt liv och komer aldrig åter...

Stolthet , mod, självständighet

Jag är stolt. Över mina barn / ungdomar och deras mod, självständighet, godhet och engagemang.
Mod är INTE att inte vara rädd för något. Det är att våga göra det man är rädd för, det som är skrämmande, otäckt, farligt, obehagligt. Eller att göra något trots att man är rädd.
Det är att stå för det man är, känner och tycker. Att våga söka, upptäcka, uppleva och utmana nya saker, tankar, platser, världar.
Att vilja och våga ha egna tankar och godhet att lämna det bekväma för att bry sig och vilja anstränga sig.
Att ha självständiga barn som blivit unga vuxna är både svårt och skönt.

Tack för att ni finns och skänker mig glädje. Var räddda om er! Mina tankar är hos er.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Bäst på INTE

Förkyld - kanske influensan?! Hemma, själv, pluggar MYCKET! Intressant och jobbigt.

Vet plötsligt några som är på G att kandidera till riksdagen. Måste själv ta beslut snart. Och klura ur hur jag samtidigt kan supporta de andra...

Mitt Centerparti bör förutom de grundmurade traditionella profilfrågorna bli bäst på INTEgration och INTEgritet inför kommande riksdagsval. På lokalplanet handlar det främst om att skapa berättelsen om lokal indentitet och regional samverkan för utveckling i Norrland av egen kraft och attraktion.

Detta kanske är nyckeln till samverkan i valkampanjen? eller vad tror E & E ?

Apropå influensan så applåderar jag regeringens kur i form av miljarder till kommuner och landsting. Det är som febernedsättande antibiotika och en vaccinering mot framtida förlamning. Men i grunden beror inte storkrisen i flera av kommunernas och landstingens ekonomi på varken världskris eller regeringens agerande. Det är i förfärande många fall ett långvarigt vanstyre med sossar vid maktens grytor. Nu får man koka soppa på en spik i väntan på valfläsket.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter..

Teknik och natur

Nu har jag ont om tid. Började plugga denna vecka. På gamla dar tar det mycket tid att lära nytt. Huvudsakligen känns det emellertid mycket bra. Återkomer om hur det går. Ungdomarna är hemma på en snabbvisit-underbart stimulerande och skönt - med anledning av faster Eva 50-årsdag. Vi var upp igår och firade. Grattis Eva! Där fanns en stor publik som kollade in min medverkan i Postkodmiljonären på TV. Kul att vara med - men än så länge ingea pengar. Behöver dom!
Nu till rubrikens ämne och orsaken till att jag tar mig tid att blogga. Jag som miljöengagerade sedan ungodmen har dock ansett begreppet mångfald som "lyx" - av okunskap. Hörde på radions P1 ett inslag från Galapagosöarna i Stilla hevet. Där är naturen på väg att kollapsa pga exploatering och klimatförändringarna.
Den intervjuade jämförde naturen med ett flygplan! Man kan ta bort nitarna som håller ihop planet en efter en utan att det märks. Men till slut tar man bort den kritiska och planet faller isär - katastrof!
Tänk att vi idag fjärmat oss från naturen så mycket att vi behöver teknisk metafor för att begripa!

Fjärilar del 3

Nu är det bäst att jag levererar tredje delen i min fjäril-serie. Det kommer nämligen att bli full fart i mitt liv från och med måndag. Då sätter jag mig åter på "skolbänken" för att höja min kompetens i kommunikation. Något som jag tror ökar mina chanser att antingen dra igång mitt vilande företag eller jobba som anställd inom kommunikation.

Åter till fjärilarna. När jag en dag i somras vandrade omkring hemma på vår tomt observerade jag diverse humlor och fjärilar som flög från blomma till blomma... Visserligen är vår tomt ganska stor men för en fjäril måste den upplevas som jättestor. Kanske i proportion som vi männsikor upplever hela världen? Vår tomt - en hel värld!

Jag började filosofera kring vårt resande jorden runt, något som kräver en hel del planering, organisation och pengar. För fjärilen räcker det med vingar och dess inbyggda GPS...
När jag läste på inför deltagandet i Postkodmiljonären råkade jag i samma veva som jag funderade på det här med fjärilar läsa om just en bok i ämnet "fjärilsfilosofi", nämligen berättelsen om en man som vaknar ur en dröm, i vilken han var en fjäril och sedan inte vet om han är sig själv igen eller en fjäril som drömmer att han är en man!
Berättelsen är mycket berömd och finns i en bok med samma namn som tillskrivs honom.
Zhuang Zi (även Chuang-tse) är namnet på en daoistisk filosof som ska ha levat under 300-talet f.Kr. i staten Song, Namnet betyder "Mästare Zhuang", och hans familjenamn ska ha varit Zhou (周). Han var en av solipsismens stora män. (källa: Göran Hägg: "1001 böcker du måste läsa innan du dör" + Wikipedia)
Hur kan jag veta att jag är Anette som går omkring på tomten eller fjärilen som flyger runt bland blommorna?

Kanske dags att sluta nu...

Fjärilar del 2 B Tack Stefan

Måste komplettera med en sak till förra inlägget. Hur jag kunde glömma att berätta om att sonen Stefan gjorde mig sällskap i Postkodmiljonärstudion i Göterborg vet jag inte. Kanske för att att han flyttade hemifrån i förrgår. Nej det är ingen bra ursäkt, eftersom jag tänker så in i norden mycket på både honom och Eleonore "hela dagarna"
Hur om helst tackar jag dig nu offentligt Stefan för att du följde med mig , coachade, stöttade och som alltid förgyller ens tillvaro.

Fjärilar del 2

Fjärilar var det ja. Fjärilar i magen närmare bestämt. Det hade jag i torsdags. Då var det nämligen snabbhet i tanke men framför allt fingrar som gällde. Jag hade kvalat in till gänget som sitter i en TV- studio för att ta sig till "Heta stolen" där jag eventuellt tjänar en slant, som mest 1 miljon. Nog var det fjärilar i magen alltid!

Programmet heter Postkodmiljonären.
Det blev en häftig heldag (det tar nästan en halv dag att spela in en halvtimmes program) med proffsiga tv-människor och trevliga medtävlande.

Enligt ett kontrakt jag skrivit på får jag inte avslöja hur det gick -ännu. Men vill ni veta så är programmet tänkt att sändas i TV4 (ev. fredag 4 sep) lördag 5 september och fredag 11 september (möjligen lördag 12 september).
Skulle ni missa det kan det hända att jag återkommer med rapport om resultatet i denna blogg.

Oavsett detta så utlovas härmed tredje och sista delen i min mini-följetong om fjärilar nästa gång du läser denna blogg. Och jag lovar att det blir den mest filosofiska och förhoppningsvis därmed den som sätter störst spår i dina egna tankar.

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter

Vemodet rullar in

Det är nu som det stora vemodet rullar in. En bra strof i en bra låt. Idag är en sådan dag. Vemodigt för att bägge mina ungdomar lämnar sitt barndomshem. Det vill säga oss föräldrar här hemma i Salsåker. Det är verkligen tomt och som alltid vid en stor förändring och när man går in i ett nytt skede är det jobbigt att ställa om. Vad ska vi nu hitta på vi två?

Både Eleonore och Stefan bor från och med nu i Uppsala. Som ni kan gissa är det studier som gäller. Jag önskar er båda innerligt lycka till och är övertygad om att ni når framgång!


Märkligt i alla fall att denna stad har och haft sådan dragningskraft på vår släkt - på mamma Gunvors sida. Som mest hade jag fyra mostrar där, plus många kusiner med familjer...Till och med jag var ju och jobbade som informatör på Kyrkokansliet ifjol.

Vad jag nu kommer att syssla med är oklart. Ska på anställningsintervju endera dagen - ett projektledarjobb som jag gärna tar. Som alternativ börjar jag en högskolekurs i kommunikation för att bygga på min grundkompetens. En termin i Sundsvall börjar om en vecka. Ännu en krävande omställning väntar - men jag väljer att se det som en utmaning som bör löna sig.


Den utlovade fortsättningen på bloggföljetongen om "Fjärilar" kommer kanske imorgon eller någon av de närmsta dagarna - så missa inte att gå in på denna blogg - två delar återstår.



Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Fjärilar del 1

Hej igen, det dröjde fler dagar än tänkt, har mycket att göra. Jag pluggar inför det stora testet - mer om det i kommande bloggar, byråkratiserar inför högskolestart, distribuerar efterbörd från kusinträffen, är standby-politiker i den lokala skalan - ständiga hot mot välfälrden i vår närhet, samt administrerar familj, hushåll och hem...
Fjärilar i magen var temat, och igår dök en ny sort upp - en otäck, svart med jättevingar som förmörkade vår dag. Flög över och slog obemärkt ned på en av mina närmaste kära, lyfte och försvann med sitt byte. Fram med håven men den hade hunnit flyga utom synhåll...fälla gillrad, händer knäppta. Må det gå bra!
De andra fjärilarna får vi ta en annan da.

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord,
och till vi möts igen - må Gud hålla, hålla dig i sin hand.

Broinvigning

Även om inte vädret varit perfekt alla dagar i sommar så njuter jag storligen av att strosa ute på vår tomt i Salsåker. Men kommer på så mycket fantasifullt...
I takt med stigande ålder försöker jag bli mer ambitiös för var säsong. Från ett riktigt lågt utgångsläge planterar jag fler blommor, sätter ut fler dekorationer, letar vackra stenar som läggs ut o.s.v.
Trots att jag troligen aldrig blir någon trädgårdsfantast så är det som sagt njutbart att tillbringa fina dagar ute. Särskilt som vi nu också kan välkomna gäster och oss själva med en inbjudande entré. Den gamla bron har tjänat ända sedan vi flyttade hit 1986! Men den var inte vacker, såg nästan provisorisk ut, och hade börjat knaka ororande…Så vi lejde en snickare. Vill passa på att tacka Peter Norlander för ett bra jobb och Alliansregeringen med Maud Olofsson i spetsen för ROTavdraget.
Utanför vår mysiga veranda står nu en splitter ny bro som vi säger här i Norrland. Alltså en farstutrapp. Så ikväll blir det broinvigning med några grannar. Övriga som blir nyfikna är välkomna att titta förbi!

Ja, egentligen hade jag ju tänkt berätta om fjärilar – både de som är ute på tomten och i magen i detta inlägg. Men ingen orkar ju läsa långa texter nuförtiden. Så jag slutar här och hälsar dig läsare: Gå in på min blogg igen, vilken dag som helst kommer fortsättningen på storyn om vad en promenad på tomten kan inspirera till för tankar – om livet och världen…

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Kusinträff i Östansjö

Det har redan gått två veckor sedan vi hade kusinträff med Widmarks släkt i Östansjö, Nordingrå. Det var en underbar sommardag som blev ett trivsamt, avspänt och skojigt möte med 30-talet släktingar. Ja, skoj är en obligatorisk ingrediens då Widmarkarna träffas. Utom möjligen på begravningar, även om det skrattas en del på minnesstunden – eftersom det finns många skojiga minnen…
Det var just en replik på en begravning om att vi nästan bara träffas på begravningar nuförtiden och att det vore roligt att göra det någon annanstans, som ledde till kusinträffen.

Min pappa Sven hade 10 syskon ( varav en syster bara fick leva knappt tre månader). Och en av hans bröder (Weimar) fick själv sex barn och resten ett till tre vardera. Det innebär att vi är en stor kusinskara. Trots att nio stycken inte kom och vår kusin Evy omkom 1986 blev vi ändå många. Dessutom deltog några ”gamlingar” ur pappas syskonskara och det kändes helt rätt att hålla till där de växte upp i Östansjö. Tack Gunnar (som nu äger gården) för din gästfrihet! Bonus blev också att nuvarande ägarna till det gamla torpet i Paddtjärn (ett stenkast från hemmanet i Östansjö) där familjen Widmark först bodde välkomnade oss att komma dit och titta. Jättefint! Tack ni också!
På bilderna ser ni kusinerna respektive den fina utsikten i Östansjö.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Mittens rike?

Blogg-torkan är över, regnet öser ner, huka er...

Som en del av er vet är jag sedan länge engagerad i ett så kallat mittenparti - nämligen Centern (passande namn, eller hur). Beteckningen relaterar förstås till positionen på den historiskt ritade s.k. vänster-högerskalan i svensk politik. Numer brukar de flesta komplettera med en lodrät axel, med polerna materiell - naturell dimension (kallas allt möjligt, kärt barn har många namn...)
Nåväl själva mitten-begreppet har släktingar i form av centrum, central, centralisera och dess motsatser: t.ex. decentralisera. Det sistnämnda betyder att sprida ut och var signalord för oss (då unga) centerpartister på 1970- och 80-talet.
Storhopen av centermedlemmarna , inte minst på landsbygden - och kanske allra mest i Norrland, tycker även idag att detta är en självklar och viktig politisk fråga.
För vi lever i än högre grad idag i Mittens rike - näranog all makt utgår från centrum, vilket brukar förutsättas vara Stockholm.

Därför blev jag så glad när jag läste BoAnders Öbergs debattinlägg i TÅ 8 juli-09. Han skriver om att vi bör påverka organisationer och föreningar m.fl. att sprida ut sina kanslier etc över landet. Alla måste inte nödvändigtvis ha sina kontor i Stockholm. Detsamma gäller f.ö. även offentliga myndigheter/bolag/verk och de stora privata företagskoncernerna. Vad härligt att en sosse ( som länge, i alla fall på "central" nivå personifierat centralisering) tycker och skriver och jobbar för detta!
För denna ståndpunkt finns massor av argument. Så läs gärna hans text, jag ska nämligen försöka begränsa mitt flitiga citerande i min blogg fr.o.m. nu.

Den som undrar var bilden ovan kommer in i bilden så är det en (måhända) långsökt illustration till centrum, avstånd, samling, mitt i prick o.s.v. Egentligen är det ett foto taget vid Salsåkers byalags tävling Midnattsboule 2009.
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Youtube

I en krönika på http://www.resume.se/ den 28 maj 2009 skriver Nina Åkestam "Barack Obama lyckades inte för att han fanns på Youtube, han lyckades för att han var intressant och hade något att säga".

Jag vill hålla med henne, men vid närmare eftertanke menar jag följande: Vara vem det vara må, för att "lyckas" måste du BÅDE ha något att säga - och därmed vara intressant - OCH vara med där du hörs / syns / märks. Syns du inte finns du inte...Vet ingen om dig så hjälper det inte hur bra du än är. Å andra sidan så är det bara undantagsvis som de ointressanta väcker uppmärksamhet. Är du bra märks det förr eller senare.

För egen del vill jag givetvis att några läser denna blogg och uppmärksammar annat jag skriver och säger i olika sammanhang. Det handlar både om att bli bekräftad, bekräfta andra och att i bästa fall påverka - göra skillnad.
Det börjar bli dags för mig att marknadsföra denna blogg och mig själv bättre!

I dagarna är det sommarsolståndet och årets längsta dagar är förbi - så tiden är knapp...
Gör något bra av din morgondag! Bekräfta någon du möter!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Att bruka eller inte bruka, att höra till vanligheterna eller ej

Idag rann det till igen. Du som följer min blogg vet vid det här laget att den är som en torr-sommar med enstaka regnskurar. Här kommer ett regn som duggar mjukt och stilla. Över öppna landskap, som jag just hör gamle Lundell besjunga. "Där ja är ja och nej är nej".

Ja just så bör det vara oftare. Inga nja, jaså eller "så brukar det..."

Jag ogillar uttryck som detta. Försök istället göra något nytt, kreativt, oväntat som vi inte brukar!

Idag snackas det i alla tv-soffor, i alla kommentarer om förre folkpartiledaren och nu avgångne minister Leijonborg. Även så ledarskribenterna i Tidningen Ångermanland: "...hör det verkligen inte till vanligheterna att före detta partiledare sitter i regeringen." och "...När en partiledare lämnar sin post hör det till vanligheterna att de också drar sig tillbaka från den politiska hetluften..."

För det första så tror jag att just denna metod är väl använd resurs. Den person som ska axla både partiledarskap och vara minster (som för övrigt betyder tjänare - vilket kan vara nyttigt att minnas) har en omfattande uppgift. Bättre då att dela "bördan". Dessutom berikas politiken rimligen mer av två personer än en.

För det andra är det som sagt upplyftande med folk som inte följer mallen. Det är de som bryter mönstret som bidrar till utvecklingen tycker jag.

Sträva inte efter att göra som man brukar, att höra till vanligheterna!

Nu avtar duggregnet nästan helt, det glesnar bland molnen, solen bryter fram på himlen. Undrar om Eleonore landat over-there? Som mamma tåras min ögonvrå av oro , men inombords råder lugn och förtröstan i väntan på att du hör av dig, älskade dotter.

PS Om tekniken fungerar ser ni här en bild med både dotter och sonen Stefan på hans studentexamensdag. Ingen av dom tillhör glädjande nog "vanligheterna"!

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Till son & dotter

Vill bara meddela hur mycket jag tycker om er och att ni betyder allt för mig!
Läste just de senaste inläggen på era bloggar och manar Eleonore: var rädd om dig, akta dig för stygga typer och slit inte ut dig. Och Stefan kör också hårt: var rädd om krutet till examenveckans final. Jag blir både orolig och road men framför allt stolt och rörd när jag följer era bloggar.
Kramar från Mamma

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Baksmälla, snälla, snälla,snälla

Är det det här som kallas baksmälla? Det börjar värka, bannemej... (Förlåt, min schlagervise son, men snälla, snälla, snälla! )

Nu behövs en Melodifestivalfri månad. Det finns ju mobiltelefonfria kupéer på tågen, rökfria restauranger, bilfria gator, och vita (spritfria) veckor. Och varför inte bloggfria dagar (särskilt vanligt bland oss lite medelålders nybörjare på bloggfronten).

Över huvud taget lever vi i en tid där det mesta antar frosseri-stadiet. Något som jag tror tär på både kropp och själ. Vi vill så mycket hela tiden - "jag ska bara, sa Alfons Åberg". Ständigt nåbara, uppkopplade, inte missa nåt, vill resa jorden-runt, plugga, jobba, festa, umgås, se alla filmer, läsa alla böcker, laga all mat, följa mode och trender...

Läste för övrigt en notis om en av alla dessa undersökningar som görs om allt och inget: Ungdomar (dock ej specificerat vilka åldrar som räknas, eller vilket land/länder) behöver enligt egen uppskattning 49 timmar per dygn för att hinna med allt de vill göra! Bland annat blogga. Jag bloggar så mycket jag hinner. Håll utkik! Apropå det så bjuder jag er på ett foto som jag tog genom fönstret i helgen. Plötsligt promenerade rådjuret förbi. Det sa klick.

För övrigt så smälte sista snöfläcken bort samma dag som löven slog ut på björkarna på vår skuggiga skogstomt denna vår.

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Sossekris - Om kejsarens nya kläder

Slog på TVn… miljöpartikongress…ser en grå man i silverväst… Peter Eriksson inledningstalar… självgod som vanligt… skryter över sina EU-parlamentkandidater… jäser över…jag går och sätter mig att skriva denna blogg istället…

Det är sossekris i länet. Nu har dom underskott inte bara i ekonomi och kompetens utan också i demokrati och förtroende.

I Timrå ställdes ett äldreboende vid skampålen i TV häromkvällen. Nu måste kommunalrådet skyla över. Göra en pudel. På med haklapp!

I Sundsvall förklarar en andfådd sosse i lokalradion om brev och möten hit och dit, för att reda ut för de sina vad som hänt med den unga ombudsmanna- kvinnan som slutat, och hur och varför… Vilken hundras som ligger begraven här vet vi inte än. Men inga pudlar i världen räcker. På med handskar!

I Kramfors har vi svartbyggande chefer med assistans av politikerpamparna, som också trixar med sammanträdesklubban för att dribbla bort demokratins riddare bland simpla fullmäktigeledamöter i opposition, för att fylla sina underhuggares fickor med feta arvoden.
Trots världskrisen som klappar på dörren även i Kramfors, som redan av egen kraft står på ruinens brant p.g.a. vanskötsel i årtionden. På med solglasögon!

I Härnösand fronderar nu kommunsossar mot sina partikompisar i landstinget, som är en nagels avstånd från att anamma tjänstemännens sparförslag. Som riskerar flytta det uppskattade rehab från Öbacka till sjukhusfabriken i Sundsvall. En i mängden centraliseringar i sosselänet som dränerar främst Härnösand. På med förkläde!

I flaggskeppet – åtminstone hittills, norr om skogen, håller Elvy och kompani andan. Ska de lyckas runda minan SEKAB eller kommer miljonerna rulla? På med stövlar!

Vilka kläder ska man lyckas sy ihop? Vilka tål att synas i sömmarna? Vilka klarar en tvätt utan att krympa? Det rosenmönstrade tyget ter sig MYCKET urblekt!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Timråsossarna - Pudeln är en hel kennel

Syftar på timråsossarna, vars ledare i TV dagen efter Uppdrag granskning skyndar sig att lägga allt till rätta. Återinför nyss nedlagd terapi på äldreboendet – just det som kläddes av i tv - ökar bemanningen från 1 till ? på just den avdelning och just det boende som visades i TV.
Bra, men förtjänar inga hurra -rop.

Det är begråtansvärt att man måste kvala in i media – helst riksTV– helst Uppdrag granskning - för att makthavarna ska reagera, att något ska hända. Att värdighet och hyfs, mänskliga behov, sunt förnuft, respekt för människovärdet, uppskattning för gamla människors livslånga insats för samhället och urgammal kunskap ska tas till heder och användning.


Här behövs inte bara en s.k. pudel (att man gör avbön, ångrar sig,ber om ursäkt, erkänner att man gjort fel). Nej det krävs en hel kennel.

Det värsta är att jag inte tror denna tvärgir omfattar hela äldreomsorgen i kommunen och inte är långsiktig.



När uppmärksamheten blåst över återgår allt till det "normala". Och fattas pengar kan man alltid skylla på regeringen eller världskrisen.

Men detta är varken orsakat av världskris eller att inte regeringen skickar mer krispengar. Nota bene: jag tycker regeringen ska öka stödet till kommunerna tillfälligt - nu och mer – som antibiotika med febernedsättande verkan och ett vaccin i förebyggande mot kronisk förlamning "bättra mota Olle i grind än lappa och laga".


Sant är att krisen rejält försämrar läget i kommunerna. Samt är också en annan stor faktor: att allt färre bor och arbetar i länet = mindre skatteintäkter. Men det är en misskött ekonomi och verksamhet som är grundproblemet. Inga regeringsmiljarder kan rädda dessa sossestyrda landsting och kommuner.


Inte heller är krisen skuld till förhållandena på äldreboendet i tv- inslaget. Nej det är medveten skandalös sosse- politik med slakt av vårdplatser, idiotstopp mot alternativa driftsformer, cynisk ringaktning av tysta och tålmodiga gamlingar samt allmän inkompetens.


Nedmonteringen av ålderdomshem började för länge sedan, långt innan finanskris, alliansregering och Uppdrag granskning. Jag och många andra har kämpat/kämpar emot och jobbat/jobbar för alternativ så mycket vi orkar. Men en majoritet är en majoritet – än så länge…


Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Tack för en ny dag

Har just läst det mesta i en bilaga till Dagens Samhälle, om äldreomsorg. Jag samlar på mig exempel om bra och dåligt, tips och idéer. I tidningen delgav svenska kändisar sina tankar om att bli äldre. En svarar: "Jag tänker varje morgon när jag vaknar att, Nu har jag fått en dag till och den ska jag njuta av".
Det ska hädanefter också bli mitt motto. Jag tror t.o.m. att jag för att inte glömma detta ska sätta upp en affisch i sovrumstaket med denna devis. (man börjar ju som bekant att bli glömsk med åren...)
Särskilt lätt att inspireras till att tacka för varje ny dag när vårvädret är så sprudlande härligt som nu!

Som sagt, också jag börjar närma mig åldern då åldern gör sig påmind...
Det går helt enkelt långsammare med allt. Tankarna lever sitt eget liv: halva gänget i min skalle rusar på som de alltid gjort - kvicktänkt eller slagfärdig brukar det kallas att vi är - ett arv från pappa tror jag. Andra halvan har börjat pausa, helt omotiverat, men desto retfullare.
Det var nog deras gäng som härskade igår när jag avrundade mitt blogginlägg om sossar och utanförskap. Liknelsen med att inte kunna både äta kakan och ha den kvar måste i konsekvensens namn avslutas med "...särskilt om kakan aldrig existerat"!
Trevlig Helg

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Kan man öka något som inte finns?

På sossarnas presskonferens om skuggbudgeten visade Östros hur det s.k. utanförskapet ökat i procent under Alliansregeringen.
I alla andra sammahang avfärdar sossarna att det var ett sådant under deras regeringsperiod. Man ifrågasatte Alliansens sätt att beskriva och beräkna utanförskapet.

Men hur kan han då plötsligt använda sig av detta för att jämföra med dagsläget?
Det går inte att hävda en ökning av ett fenomen vars nivå man tidigare ifrågasatt.
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Digital dimension

Jag älskar tidningen Focus!
I en artikel av Lars Ilshammar i nr. 13 med rubriken "Storebror tappar kontrollen" skriver han om Ipred, FRA, fildelning och allt som rör detta. Han konstaterar att detta inte är en marginalfråga för de yngsta. Därför är styrkan i den unga generationens åsikter och agerande större än vi medelålders tror.
Jag medger att jag själv missbedömt 2 frågor som seglat upp ifjol och i år: Den ena är denna och den andra är könsneutrala äktenskap.
Jag tänker att man kan inte ha åsikter om allt och engagera sig i alla frågor. Samt att det är klokt att välja sina strider och vårda sitt krut. Trots det så måste man inse frågors betydelse för stora grupper som man själv inte tillhör. Det gör jag nu.

Åter till Ilshammar i Focus: Han gör analysen att politiken nu har fått en digital dimension på ungefär samma sätt som den fick en grön dimension på 1970-talet.
Jag instämmer med skräckblandad förtjusning.
Själv var jag ung och engagerad på 1970-talet. Idag är jag äldre och fortfarande skapligt engagerad. Men särskilt digital är jag inte. Att denna blogg är igång är ett exempel på uttrycket: "undantaget som bekräftar regeln".

Återkommer strax med ännu en aha-upplevelse efter läsning i tidningen Focus.
Tack Stefan som prenumererar!
Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Mamma Mu

"Man saknar inte korna förns båset är tomt" brukar man säga.
Och så känns det nu, för mig Mamma Mu. Mina båda barn - eller nuförtiden ska jag väl säga ungdomar, när båda är myndiga - har rest iväg till Taizé i Frankrike för en dryg vecka. Och trots att det bara gått en halvtimme känns det tyst och tomt. Välsigna deras resa och vistelse där!

Eleonore har ju bott hemifrån större delen av tiden i flera år, först på Sandö, sedan i Peking och Uppsala. Stefn går sista terminen på gymnasiet och sticker iväg till universitetsstudier i höst. Jag gruvar redan för egen del över hur tomt det ska bli då - och helt säkert blir det aldrig mer som nu...
Bra kanske att vänja sig.

Jag känner saknad också åt "andra hållet" i familjen. Idag var mina syskon på visit. Det var trevligt, men saknaden efter våra föräldrar känns inuti. Jag är mycket tacksam för att de fostrat oss till att hålla ihop och att vi gör så. Skönt att kunna hedra mamma och pappa på detta sätt.

Veckan som kommer ska jag använda för att ladda inför en stor utmaning. Vad det handlar om kommer att avslöjas på denna blogg så småningom. Välkommen åter!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Skattechock för småföretag

Det behövs en skattechock för småföretagen. I pågående kris med ökande arbetslöshet är det inte uppsägningarna som är värst. Utan att det skapas för få nya jobb. Det handlar om många tusen jobb. Men få vågar satsa och anställa, det är dyrt och riskfyllt. Därför måste regeringen, istället för bidrag, satsa största delen av sina miljarder på att göra det rejält billigare att anställa. Det ger effekt också på längre sikt.

En riktad och stor sänkning av arbetsgivaravgiften för småföretagen kan vara receptet. För 15 miljarder skulle regeringen, enligt tidningen Fokus, kunna sänka avgifterna med cirka 7 procent för de tio först anställda i de omkring 250.000 företag i den storleken. Tänk: även om varje företag skulle anställa bara 1 person skulle det ändå bli flera hundratusen jobb!

Sänkta arbetsgivaravgifter är enligt mig önskvärda oavsett kris eller ej, särskilt för mikro- och småföretag. Men denna kraftfulla åtgärd ska ses som en tillfällig insats tills högkonjunkturen återvänder. Då kan nivån höjas igen utan att varken sysselsättning, företagens ekonomi eller politikens utrymme hotas.
Läs gärna mer i tidningen Fokus 3-9 april.

PS. För övrigt anser jag att vi just nu även måste satsa mycket mer på arbetsmarknadsutbildning och annan kompetensutveckling som är flexibel och individanpassad. Också detta "betalar sig" på sikt såväl för individ som arbetsmarknad och samhälle.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Fotboll på liv och död

"Det handlar om liv och död...Vi är konkursmässiga"! Så drastiskt återges idrottsföreningarnas klagorop i Tidningen Ångermanland 31 mars 2009. Hela fotbollsverksamheten i Öviks kommun hotar att rasa ihop som ett korthus. Detta beror på att ungdomarna försvinner på grund av undermåliga anläggningar och dåliga träningsmöjligheter. Och på att man inte har ordning på ekonomin.


Minns ingen berättelserna om Björn Borg ? som stod och slog tennisbollar mot garageporten därhemma. Om Foppa, Näslund och de andra hockeystjärnorna (från just Nolaskogs) som i sin ungdom lirade hemma på gatan i Domsjö. Och många fler exempel finns.

När jag var barn spelade jag och brorsan tillsammans med grannpojken i byn fotboll nere på en lutande lägda ett stenkast från huset. En stod i mål och de andra två utgjorde varsitt "lag". Det var snabbt, enkelt, billigt men framförallt kul! Och på vintrarna ställde vi upp snörakan eller två sparkar eller ett par skidstavar som mål och spelade hockey med liknande laguppställning + att farbror Olle ibland hälsade på och lirade med oss. Lika skoj!

För att inte tala om när NSK spelade ishockey på Månskensrinken i Nordingrå. Vi tonåringar stod tillsammans med vuxna i alla åldrar i snödrivorna runt sargen. Vi skrek hejaramsor i stil med "Kämpa dö, Mjälloms brö( en av sponsorerna), bryta, bryta, bryta!!! (lokal variant på musli där hårt tunnbröd bryts ned i mjölk och ev. sylt eller bär) Inte sällan fick spelare, funktionärer - och om så krävdes flinka individer i publiken - hjälpas åt att skotta planen snöväderskvällar. Enkelt, lokalt (patriotiskt) och skoj! Sånt man minns.

På den tiden var också föreningslivet och den ideella sektorn intakt. Då föll inte allt som ett korthus om inte kommunen betalade notan.

Nu kräver nolaskogsgubbarna ( och såna kravmaskiner finns överallt) en fotbollshall och fler konstgräsytor. Dessutom är det bråttom - nu efterlyses den politiska viljan.

Politikerna som smyger omkring i TÅ-artikeln påminner om ett ansträngt budgetläge med besparingskrav.

Fotbollsgänget svarar då helt dövörat: "Man måste våga fatta beslut" och "Nu är det upp till politikerna". Sedan antyds att man sedan kan tänka sig att agera själva också.
Men tack!



För omkring en handfull år sedan var det stor glädjeyra i Nolaskogs när Friska Viljor avancerade en fotbollsdivision. Kommunalrådet Elvy i spetsen ledde hejaklacken: Nu skulle busslaster med fotbollstokiga översvämma Övik. Konstgräsplan var miraklet. Det var bara att satsa.

Och ett par år senare byggdes ny hockeyarena i staden. MoDo Hockey vann visserligen SMguld ett år - vilket vi alla gläds åt med stolthet. Men i år föll laget ned i det stora globala krishålet. Nu sitter krisgrupp och svettas med en ansträngd ekonomi, inte minst med tanke på hur bekosta allt med arenan (företagsloger etc).

Men satsa på ni. Fler konstgräsplaner och hallar och varför inte en stor inomhusarena utifrån samma koncept som de som redan finns - i Övik och på många andra ställen.

För min del rekommenderar jag att backa bandet. Och det gäller givetvis i hela Sverige.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Övertorneå tur och retur

Jag var på utflykt till Övertorneå härom veckan. En av våra minsta kommuner på ca 5000 invånare. Precis på gränsen till Finland vid Torne älv. Här styr en av Centerpartiets kommunalråd Linda Ylivainio. En ung kvinna som är tuff nog att ta ansvar i en traditionellt mansdominerad kultur. Respekt! Här finns också en till synes väl fungerande skola med genuina anor från den tid då Sverige byggde upp arbetsmarknadsutbildningen. Utbildning Nord som det heter idag har gått från det "gamla AMUcentret" till ett multinationellt och modernt kompetenscentrum. Här skräddarsys kurser med flexibel hand för allt från skomakare och webdesigners till plattsättare och kockar. Här språkas svenska, finska, norska och engelska i en salig blandning. Man fick en aning av en nordlig Bryssel-filial ett stenkast från Polcirkeln. Kanhända blir detta min hemvist framöver, en stund av mitt liv. Jag måste ju bli bättre på det här med data. Håll utkik på min blogg så kanske det märks.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Krångliga pensioner

Ingen kan väl ha undgått mediabruset - eller snarare stormen - kring AMF Pensions eget pensionsavtal med förre chefen. Om girighet och rofferi, om vd:n, ordföranden, fackbasen och övriga í styrelsen som visste / inte visste / bluffade / teg / förstod / inte förstod och alla övriga varianter. Den ena mer häpnadsväckande än den andra. Och oavsett uttalande så säger det en hel del om tillståndet i landet i den ledande hierarkin och om männsikans svaghet.


Man brukar ju säga att kriser delvis är till för att vi ska tänka efter och se det vi inte ser annars. Och i bästa fall bli klokare. Kanske inte om själva sakfrågan utan mer på det mänskliga planet - hur vi beter oss och varför?




Men det jag mest funderar på i den här härvan är följande:

Om ett pensionsbolag som AMF Pension har så krångliga avtal, villkor och regler så att inte ens ledningen med "styrelseproffs" från landets företags- och organisationselit förstår sig på vad det handlar om. Då kan man undra hur de sköter våra pensioner. Och hur kan man begära att vi som inte är "proffs i denna bemärkelse" ska kunna förstå vad som händer? Och räkna ut vad vi eventuellt får i pension en vacker dag?

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Tomten har återuppstått

Tomten har återuppstått i Salsåker! Det har ju varit en riktig vinter i år. Kallt, mycket snö, lite mildare, mer snö, kallare igen, mer snö...
Det medförde att tomten av granris som ställdes på vår farstubro i juletid snöade över innan Knut kom på Tjugondan. Sedan när skottarjobbet vidtog låg inte prioriteten på att skyffla fram tomten. Vi fokuserade på att röja framför bron och på själva trappstegen. Ettt långt tag var tomten helt osynlig.
Nu har han tinat fram igen, lagom till vårdagjämningen. Vi borde verkligen ställa undan honom nu. Men tyvärr har han frusit fast!
Visserligen sjunger vi ju "...nu är det jul igen, och julen varar intill påska"...av vilken den sistnämnda för närvarande närmar sig med stormsteg.
Å andra sidan finns ju även strofen "...men däremellan kommer fasta..." i samma sång. Och fastetid är just vad det är just nu, och då passar filuren på att fasTna. Kanske är han lite döv, tomtefar?
Men just som det börjat droppa från taken och inte bara tomten är vaken - fåglarna kvittrar i träden runt huset - så kom en snöur. Nåja, han tinar väl loss vilken dag som helst.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...