Har just läst det mesta i en bilaga till Dagens Samhälle, om äldreomsorg. Jag samlar på mig exempel om bra och dåligt, tips och idéer. I tidningen delgav svenska kändisar sina tankar om att bli äldre. En svarar: "Jag tänker varje morgon när jag vaknar att, Nu har jag fått en dag till och den ska jag njuta av".Det ska hädanefter också bli mitt motto. Jag tror t.o.m. att jag för att inte glömma detta ska sätta upp en affisch i sovrumstaket med denna devis. (man börjar ju som bekant att bli glömsk med åren...)Särskilt lätt att inspireras till att tacka för varje ny dag när vårvädret är så sprudlande härligt som nu!Som sagt, också jag börjar närma mig åldern då åldern gör sig påmind...Det går helt enkelt långsammare med allt. Tankarna lever sitt eget liv: halva gänget i min skalle rusar på som de alltid gjort - kvicktänkt eller slagfärdig brukar det kallas att vi är - ett arv från pappa tror jag. Andra halvan har börjat pausa, helt omotiverat, men desto retfullare.Det var nog deras gäng som härskade igår när jag avrundade mitt blogginlägg om sossar och utanförskap. Liknelsen med att inte kunna både äta kakan och ha den kvar måste i konsekvensens namn avslutas med "...särskilt om kakan aldrig existerat"!Trevlig HelgSå går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
På sossarnas presskonferens om skuggbudgeten visade Östros hur det s.k. utanförskapet ökat i procent under Alliansregeringen.I alla andra sammahang avfärdar sossarna att det var ett sådant under deras regeringsperiod. Man ifrågasatte Alliansens sätt att beskriva och beräkna utanförskapet.Men hur kan han då plötsligt använda sig av detta för att jämföra med dagsläget?Det går inte att hävda en ökning av ett fenomen vars nivå man tidigare ifrågasatt.Man kan inte både äta kakan och ha den kvar!Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
Jag älskar tidningen Focus!I en artikel av Lars Ilshammar i nr. 13 med rubriken "Storebror tappar kontrollen" skriver han om Ipred, FRA, fildelning och allt som rör detta. Han konstaterar att detta inte är en marginalfråga för de yngsta. Därför är styrkan i den unga generationens åsikter och agerande större än vi medelålders tror. Jag medger att jag själv missbedömt 2 frågor som seglat upp ifjol och i år: Den ena är denna och den andra är könsneutrala äktenskap. Jag tänker att man kan inte ha åsikter om allt och engagera sig i alla frågor. Samt att det är klokt att välja sina strider och vårda sitt krut. Trots det så måste man inse frågors betydelse för stora grupper som man själv inte tillhör. Det gör jag nu.Åter till Ilshammar i Focus: Han gör analysen att politiken nu har fått en digital dimension på ungefär samma sätt som den fick en grön dimension på 1970-talet.Jag instämmer med skräckblandad förtjusning.Själv var jag ung och engagerad på 1970-talet. Idag är jag äldre och fortfarande skapligt engagerad. Men särskilt digital är jag inte. Att denna blogg är igång är ett exempel på uttrycket: "undantaget som bekräftar regeln". Återkommer strax med ännu en aha-upplevelse efter läsning i tidningen Focus. Tack Stefan som prenumererar!Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...
"
Man saknar inte korna förns båset är tomt" brukar man säga.Och så känns det nu, för mig Mamma Mu. Mina båda barn - eller nuförtiden ska jag väl säga ungdomar, när båda är myndiga - har rest iväg till Taizé i Frankrike för en dryg vecka. Och trots att det bara gått en halvtimme känns det tyst och tomt. Välsigna deras resa och vistelse där!Eleonore har ju bott hemifrån större delen av tiden i flera år, först på Sandö, sedan i Peking och Uppsala. Stefn går sista terminen på gymnasiet och sticker iväg till universitetsstudier i höst. Jag gruvar redan för egen del över hur tomt det ska bli då - och helt säkert blir det aldrig mer som nu...Bra kanske att vänja sig.Jag känner saknad också åt "andra hållet" i familjen. Idag var mina syskon på visit. Det var trevligt, men saknaden efter våra föräldrar känns inuti. Jag är mycket tacksam för att de fostrat oss till att hålla ihop och att vi gör så. Skönt att kunna hedra mamma och pappa på detta sätt.Veckan som kommer ska jag använda för att ladda inför en stor utmaning. Vad det handlar om kommer att avslöjas på denna blogg så småningom. Välkommen åter!Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
Det behövs en skattechock för småföretagen. I pågående kris med ökande arbetslöshet är det inte uppsägningarna som är värst. Utan att det skapas för få nya jobb. Det handlar om många tusen jobb. Men få vågar satsa och anställa, det är dyrt och riskfyllt. Därför måste regeringen, istället för bidrag, satsa största delen av sina miljarder på att göra det rejält billigare att anställa. Det ger effekt också på längre sikt.En riktad och stor sänkning av arbetsgivaravgiften för småföretagen kan vara receptet. För 15 miljarder skulle regeringen, enligt tidningen Fokus, kunna sänka avgifterna med cirka 7 procent för de tio först anställda i de omkring 250.000 företag i den storleken. Tänk: även om varje företag skulle anställa bara 1 person skulle det ändå bli flera hundratusen jobb!Sänkta arbetsgivaravgifter är enligt mig önskvärda oavsett kris eller ej, särskilt för mikro- och småföretag. Men denna kraftfulla åtgärd ska ses som en tillfällig insats tills högkonjunkturen återvänder. Då kan nivån höjas igen utan att varken sysselsättning, företagens ekonomi eller politikens utrymme hotas.Läs gärna mer i tidningen Fokus 3-9 april.PS. För övrigt anser jag att vi just nu även måste satsa mycket mer på arbetsmarknadsutbildning och annan kompetensutveckling som är flexibel och individanpassad. Också detta "betalar sig" på sikt såväl för individ som arbetsmarknad och samhälle.Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
"Det handlar om liv och död...Vi är konkursmässiga"! Så drastiskt återges idrottsföreningarnas klagorop i Tidningen Ångermanland 31 mars 2009. Hela fotbollsverksamheten i Öviks kommun hotar att rasa ihop som ett korthus. Detta beror på att ungdomarna försvinner på grund av undermåliga anläggningar och dåliga träningsmöjligheter. Och på att man inte har ordning på ekonomin.Minns ingen berättelserna om Björn Borg ? som stod och slog tennisbollar mot garageporten därhemma. Om Foppa, Näslund och de andra hockeystjärnorna (från just Nolaskogs) som i sin ungdom lirade hemma på gatan i Domsjö. Och många fler exempel finns. När jag var barn spelade jag och brorsan tillsammans med grannpojken i byn fotboll nere på en lutande lägda ett stenkast från huset. En stod i mål och de andra två utgjorde varsitt "lag". Det var snabbt, enkelt, billigt men framförallt kul! Och på vintrarna ställde vi upp snörakan eller två sparkar eller ett par skidstavar som mål och spelade hockey med liknande laguppställning + att farbror Olle ibland hälsade på och lirade med oss. Lika skoj! För att inte tala om när NSK spelade ishockey på Månskensrinken i Nordingrå. Vi tonåringar stod tillsammans med vuxna i alla åldrar i snödrivorna runt sargen. Vi skrek hejaramsor i stil med "Kämpa dö, Mjälloms brö( en av sponsorerna), bryta, bryta, bryta!!! (lokal variant på musli där hårt tunnbröd bryts ned i mjölk och ev. sylt eller bär) Inte sällan fick spelare, funktionärer - och om så krävdes flinka individer i publiken - hjälpas åt att skotta planen snöväderskvällar. Enkelt, lokalt (patriotiskt) och skoj! Sånt man minns.På den tiden var också föreningslivet och den ideella sektorn intakt. Då föll inte allt som ett korthus om inte kommunen betalade notan.Nu kräver nolaskogsgubbarna ( och såna kravmaskiner finns överallt) en fotbollshall och fler konstgräsytor. Dessutom är det bråttom - nu efterlyses den politiska viljan. Politikerna som smyger omkring i TÅ-artikeln påminner om ett ansträngt budgetläge med besparingskrav. Fotbollsgänget svarar då helt dövörat: "Man måste våga fatta beslut" och "Nu är det upp till politikerna". Sedan antyds att man sedan kan tänka sig att agera själva också. Men tack! För omkring en handfull år sedan var det stor glädjeyra i Nolaskogs när Friska Viljor avancerade en fotbollsdivision. Kommunalrådet Elvy i spetsen ledde hejaklacken: Nu skulle busslaster med fotbollstokiga översvämma Övik. Konstgräsplan var miraklet. Det var bara att satsa. Och ett par år senare byggdes ny hockeyarena i staden. MoDo Hockey vann visserligen SMguld ett år - vilket vi alla gläds åt med stolthet. Men i år föll laget ned i det stora globala krishålet. Nu sitter krisgrupp och svettas med en ansträngd ekonomi, inte minst med tanke på hur bekosta allt med arenan (företagsloger etc). Men satsa på ni. Fler konstgräsplaner och hallar och varför inte en stor inomhusarena utifrån samma koncept som de som redan finns - i Övik och på många andra ställen. För min del rekommenderar jag att backa bandet. Och det gäller givetvis i hela Sverige.Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
Jag var på utflykt till Övertorneå härom veckan. En av våra minsta kommuner på ca 5000 invånare. Precis på gränsen till Finland vid Torne älv. Här styr en av Centerpartiets kommunalråd Linda Ylivainio. En ung kvinna som är tuff nog att ta ansvar i en traditionellt mansdominerad kultur. Respekt! Här finns också en till synes väl fungerande skola med genuina anor från den tid då Sverige byggde upp arbetsmarknadsutbildningen. Utbildning Nord som det heter idag har gått från det "gamla AMUcentret" till ett multinationellt och modernt kompetenscentrum. Här skräddarsys kurser med flexibel hand för allt från skomakare och webdesigners till plattsättare och kockar. Här språkas svenska, finska, norska och engelska i en salig blandning. Man fick en aning av en nordlig Bryssel-filial ett stenkast från Polcirkeln. Kanhända blir detta min hemvist framöver, en stund av mitt liv. Jag måste ju bli bättre på det här med data. Håll utkik på min blogg så kanske det märks.Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
