Fotboll på liv och död

"Det handlar om liv och död...Vi är konkursmässiga"! Så drastiskt återges idrottsföreningarnas klagorop i Tidningen Ångermanland 31 mars 2009. Hela fotbollsverksamheten i Öviks kommun hotar att rasa ihop som ett korthus. Detta beror på att ungdomarna försvinner på grund av undermåliga anläggningar och dåliga träningsmöjligheter. Och på att man inte har ordning på ekonomin.


Minns ingen berättelserna om Björn Borg ? som stod och slog tennisbollar mot garageporten därhemma. Om Foppa, Näslund och de andra hockeystjärnorna (från just Nolaskogs) som i sin ungdom lirade hemma på gatan i Domsjö. Och många fler exempel finns.

När jag var barn spelade jag och brorsan tillsammans med grannpojken i byn fotboll nere på en lutande lägda ett stenkast från huset. En stod i mål och de andra två utgjorde varsitt "lag". Det var snabbt, enkelt, billigt men framförallt kul! Och på vintrarna ställde vi upp snörakan eller två sparkar eller ett par skidstavar som mål och spelade hockey med liknande laguppställning + att farbror Olle ibland hälsade på och lirade med oss. Lika skoj!

För att inte tala om när NSK spelade ishockey på Månskensrinken i Nordingrå. Vi tonåringar stod tillsammans med vuxna i alla åldrar i snödrivorna runt sargen. Vi skrek hejaramsor i stil med "Kämpa dö, Mjälloms brö( en av sponsorerna), bryta, bryta, bryta!!! (lokal variant på musli där hårt tunnbröd bryts ned i mjölk och ev. sylt eller bär) Inte sällan fick spelare, funktionärer - och om så krävdes flinka individer i publiken - hjälpas åt att skotta planen snöväderskvällar. Enkelt, lokalt (patriotiskt) och skoj! Sånt man minns.

På den tiden var också föreningslivet och den ideella sektorn intakt. Då föll inte allt som ett korthus om inte kommunen betalade notan.

Nu kräver nolaskogsgubbarna ( och såna kravmaskiner finns överallt) en fotbollshall och fler konstgräsytor. Dessutom är det bråttom - nu efterlyses den politiska viljan.

Politikerna som smyger omkring i TÅ-artikeln påminner om ett ansträngt budgetläge med besparingskrav.

Fotbollsgänget svarar då helt dövörat: "Man måste våga fatta beslut" och "Nu är det upp till politikerna". Sedan antyds att man sedan kan tänka sig att agera själva också.
Men tack!



För omkring en handfull år sedan var det stor glädjeyra i Nolaskogs när Friska Viljor avancerade en fotbollsdivision. Kommunalrådet Elvy i spetsen ledde hejaklacken: Nu skulle busslaster med fotbollstokiga översvämma Övik. Konstgräsplan var miraklet. Det var bara att satsa.

Och ett par år senare byggdes ny hockeyarena i staden. MoDo Hockey vann visserligen SMguld ett år - vilket vi alla gläds åt med stolthet. Men i år föll laget ned i det stora globala krishålet. Nu sitter krisgrupp och svettas med en ansträngd ekonomi, inte minst med tanke på hur bekosta allt med arenan (företagsloger etc).

Men satsa på ni. Fler konstgräsplaner och hallar och varför inte en stor inomhusarena utifrån samma koncept som de som redan finns - i Övik och på många andra ställen.

För min del rekommenderar jag att backa bandet. Och det gäller givetvis i hela Sverige.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...