Julens innersta mening

Alla dessa bussar skrev jag om sist. Nu är det dags igen. Imorgon åker jag hem till kära Salsåker, Nordingrå. Till hemmet, familjen, släkt och vänner och julen. Härligt!

Men det gäller att tänka längre och bredare. Läste just i en av mina favorittidningar Fokus en krönikör som funderade kring empati. Det kan tolkas som allt från sympati, inlevelse, medkänsla, medlidande till solidaritet. Det är lätt att ord förlorar sin innersta mening och udd.

Så om empati stannar vid känslan och inte når förnuftet så kommer aldrig insikten att den måste leda till handling.
Känner du empati med de ensamma, de hemlösa, a-lagarna - ja alla som inte har säsongskort i kärnfamiljen, ja inte ens entrébiljett till en julafton i sällskap? Eller för den delen när som helst under resten av året.

Du som är innanför välfärdsmallen både socialt privat och i produktionen - tillhör "de lyckade":
Varken tänk eller titta på någon annan som "borde" göra nåt, glöm nånannanismen.
Det är jag och du som ska ta empatin som avstamp för handling.

Julens innersta mening...
Gör det lilla du kan - gör något bra för nån ann!
God Jul & Gott Nytt År!

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Alla dessa bussar

Ja nu är det ännu mera vinter - omkring 20 grader kallt! Och lagom mycket snö. Lite väl kallt men bättre än att gå i blött plask med läderkängorna.
Det är OK att bo i Övertorneå och skolan är skaplig. Själva utbildningen får en 3 på skala 1 till 5.

Eftersom det tar en hel dag att åka hem till Nordingrå så blir det bara en helg i månaden. Dessutom ekonomin räcker inte till mer heller.
Trots detta sagt så har jag åkt buss som aldrig förr denna höst!
För redan på min andra dag här uppe blev jag kallad till anställningsintervju i Övik. Och senare samma vecka var jag på en kurs i Stockholm för att veckan därpå åka dit igen för ännu en intervju. Och så en del inbokade träffar plus "vanligt" familjeliv och umgänge därhemma i Salsåker ett par helger.

Ja alla dessa bussar! Det är inte så förfärligt som jag fasat för. Men inget man längtar efter heller. Fördelen är att hinna sova och läsa (både plugg och nöje)Däremot tar det tid och är obekvämt och ibland blir man hungrig.

Men i fredags och påföljande helg var jag kvar här i Övettorneå. Vi i studiegänget hade fest KUL! befriande att träffas utanför skolmiljön. Och i söndags var jag på gudstjänst i den fina kyrkan.

Saknar faktiskt sammanträden därhemma! Fast nu längtar jag mest hem till julhelgen.

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Facebook

Har förresten gått med på Facebook.

Vintern är här och jag har återuppstått

Hej igen, väldigt länge sen jag skrev här. Senast "gjorde vi vinter" hemma i Salsåker. Nu bor jag tillfälligt jag i Övertorneå, tio timmars bussresa hemifrån. Här det full vinter även om det har dröjt och minsann varit slask och plask de flesta dagar sedan i början av oktober.
Då började jag studera på Utbildning Nord. Det är ett av Sveriges anrikaste arbetsmarknads-utbildningscenter. Här utbildas allt från målare, bilmekar, kontorister till kockar och webbmasters.

Jag pluggar data, typ Excel, Photoshop, Indesign m.m.m.m. Behöver kompetenshöja för att platsa på dagens arbetsmarknad med de jobb jag söker ex. vis webbredaktör/kommunikatör - alternativt så jag är "bredare" för att ta uppdrag vid ev. nystart som företagare. Är klar tidigast i februari som det verkar.

Det är inte utan ansträngning för någon att plugga. Men för en drygt medelålders är det ännu tuffare jämfört med i ens ungdom. Jag har tillräckligt svårt för denna typ av ämnen ändå. Det är som att ha körkort men övningsköra buss eller lastbil! Och jag har aldrig gått i nån data-körskola utan övningskört med mig själv fram till nu.
När jag jobbade på tidningen ställde man efter fyra år plötsligt in en dator och sa "använd den här" - ingen kurs ingen hjälp - så har jag hankat mig fram...Under årens lopp då jag stött på nåt svårt har jag tagit genvägar och gjort u-svängar istället för att lägga in backen - för jag har inte vetat hur man gör. Men nu är det slut med det.
Tjolahopp vad långt det blir, får återkomma om nån dag eller två och berätta mera.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...