Fjärilar del 3

Nu är det bäst att jag levererar tredje delen i min fjäril-serie. Det kommer nämligen att bli full fart i mitt liv från och med måndag. Då sätter jag mig åter på "skolbänken" för att höja min kompetens i kommunikation. Något som jag tror ökar mina chanser att antingen dra igång mitt vilande företag eller jobba som anställd inom kommunikation.

Åter till fjärilarna. När jag en dag i somras vandrade omkring hemma på vår tomt observerade jag diverse humlor och fjärilar som flög från blomma till blomma... Visserligen är vår tomt ganska stor men för en fjäril måste den upplevas som jättestor. Kanske i proportion som vi männsikor upplever hela världen? Vår tomt - en hel värld!

Jag började filosofera kring vårt resande jorden runt, något som kräver en hel del planering, organisation och pengar. För fjärilen räcker det med vingar och dess inbyggda GPS...
När jag läste på inför deltagandet i Postkodmiljonären råkade jag i samma veva som jag funderade på det här med fjärilar läsa om just en bok i ämnet "fjärilsfilosofi", nämligen berättelsen om en man som vaknar ur en dröm, i vilken han var en fjäril och sedan inte vet om han är sig själv igen eller en fjäril som drömmer att han är en man!
Berättelsen är mycket berömd och finns i en bok med samma namn som tillskrivs honom.
Zhuang Zi (även Chuang-tse) är namnet på en daoistisk filosof som ska ha levat under 300-talet f.Kr. i staten Song, Namnet betyder "Mästare Zhuang", och hans familjenamn ska ha varit Zhou (周). Han var en av solipsismens stora män. (källa: Göran Hägg: "1001 böcker du måste läsa innan du dör" + Wikipedia)
Hur kan jag veta att jag är Anette som går omkring på tomten eller fjärilen som flyger runt bland blommorna?

Kanske dags att sluta nu...

Fjärilar del 2 B Tack Stefan

Måste komplettera med en sak till förra inlägget. Hur jag kunde glömma att berätta om att sonen Stefan gjorde mig sällskap i Postkodmiljonärstudion i Göterborg vet jag inte. Kanske för att att han flyttade hemifrån i förrgår. Nej det är ingen bra ursäkt, eftersom jag tänker så in i norden mycket på både honom och Eleonore "hela dagarna"
Hur om helst tackar jag dig nu offentligt Stefan för att du följde med mig , coachade, stöttade och som alltid förgyller ens tillvaro.

Fjärilar del 2

Fjärilar var det ja. Fjärilar i magen närmare bestämt. Det hade jag i torsdags. Då var det nämligen snabbhet i tanke men framför allt fingrar som gällde. Jag hade kvalat in till gänget som sitter i en TV- studio för att ta sig till "Heta stolen" där jag eventuellt tjänar en slant, som mest 1 miljon. Nog var det fjärilar i magen alltid!

Programmet heter Postkodmiljonären.
Det blev en häftig heldag (det tar nästan en halv dag att spela in en halvtimmes program) med proffsiga tv-människor och trevliga medtävlande.

Enligt ett kontrakt jag skrivit på får jag inte avslöja hur det gick -ännu. Men vill ni veta så är programmet tänkt att sändas i TV4 (ev. fredag 4 sep) lördag 5 september och fredag 11 september (möjligen lördag 12 september).
Skulle ni missa det kan det hända att jag återkommer med rapport om resultatet i denna blogg.

Oavsett detta så utlovas härmed tredje och sista delen i min mini-följetong om fjärilar nästa gång du läser denna blogg. Och jag lovar att det blir den mest filosofiska och förhoppningsvis därmed den som sätter störst spår i dina egna tankar.

Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter

Vemodet rullar in

Det är nu som det stora vemodet rullar in. En bra strof i en bra låt. Idag är en sådan dag. Vemodigt för att bägge mina ungdomar lämnar sitt barndomshem. Det vill säga oss föräldrar här hemma i Salsåker. Det är verkligen tomt och som alltid vid en stor förändring och när man går in i ett nytt skede är det jobbigt att ställa om. Vad ska vi nu hitta på vi två?

Både Eleonore och Stefan bor från och med nu i Uppsala. Som ni kan gissa är det studier som gäller. Jag önskar er båda innerligt lycka till och är övertygad om att ni når framgång!


Märkligt i alla fall att denna stad har och haft sådan dragningskraft på vår släkt - på mamma Gunvors sida. Som mest hade jag fyra mostrar där, plus många kusiner med familjer...Till och med jag var ju och jobbade som informatör på Kyrkokansliet ifjol.

Vad jag nu kommer att syssla med är oklart. Ska på anställningsintervju endera dagen - ett projektledarjobb som jag gärna tar. Som alternativ börjar jag en högskolekurs i kommunikation för att bygga på min grundkompetens. En termin i Sundsvall börjar om en vecka. Ännu en krävande omställning väntar - men jag väljer att se det som en utmaning som bör löna sig.


Den utlovade fortsättningen på bloggföljetongen om "Fjärilar" kommer kanske imorgon eller någon av de närmsta dagarna - så missa inte att gå in på denna blogg - två delar återstår.



Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

Fjärilar del 1

Hej igen, det dröjde fler dagar än tänkt, har mycket att göra. Jag pluggar inför det stora testet - mer om det i kommande bloggar, byråkratiserar inför högskolestart, distribuerar efterbörd från kusinträffen, är standby-politiker i den lokala skalan - ständiga hot mot välfälrden i vår närhet, samt administrerar familj, hushåll och hem...
Fjärilar i magen var temat, och igår dök en ny sort upp - en otäck, svart med jättevingar som förmörkade vår dag. Flög över och slog obemärkt ned på en av mina närmaste kära, lyfte och försvann med sitt byte. Fram med håven men den hade hunnit flyga utom synhåll...fälla gillrad, händer knäppta. Må det gå bra!
De andra fjärilarna får vi ta en annan da.

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord,
och till vi möts igen - må Gud hålla, hålla dig i sin hand.

Broinvigning

Även om inte vädret varit perfekt alla dagar i sommar så njuter jag storligen av att strosa ute på vår tomt i Salsåker. Men kommer på så mycket fantasifullt...
I takt med stigande ålder försöker jag bli mer ambitiös för var säsong. Från ett riktigt lågt utgångsläge planterar jag fler blommor, sätter ut fler dekorationer, letar vackra stenar som läggs ut o.s.v.
Trots att jag troligen aldrig blir någon trädgårdsfantast så är det som sagt njutbart att tillbringa fina dagar ute. Särskilt som vi nu också kan välkomna gäster och oss själva med en inbjudande entré. Den gamla bron har tjänat ända sedan vi flyttade hit 1986! Men den var inte vacker, såg nästan provisorisk ut, och hade börjat knaka ororande…Så vi lejde en snickare. Vill passa på att tacka Peter Norlander för ett bra jobb och Alliansregeringen med Maud Olofsson i spetsen för ROTavdraget.
Utanför vår mysiga veranda står nu en splitter ny bro som vi säger här i Norrland. Alltså en farstutrapp. Så ikväll blir det broinvigning med några grannar. Övriga som blir nyfikna är välkomna att titta förbi!

Ja, egentligen hade jag ju tänkt berätta om fjärilar – både de som är ute på tomten och i magen i detta inlägg. Men ingen orkar ju läsa långa texter nuförtiden. Så jag slutar här och hälsar dig läsare: Gå in på min blogg igen, vilken dag som helst kommer fortsättningen på storyn om vad en promenad på tomten kan inspirera till för tankar – om livet och världen…

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...