Livspussel, Winnerbäck och Afzelius

Så har då julen, nyårsfirande och trettondagshelg passerat. Mycket speciellt att vara hemma mer än över en tvådagars-helg, återsamlas alla fyra i vår familj som nu är utspridda var för sig för kortare och längre tid. Underbart att samlas men ändå inte helt enkelt - nu är vi fyra vuxna varav två föräldrar och två barn levande varsitt liv...

varning detta blir långt men bra(som bonus för långt uppehåll)
Nytt år: jag brukar inte avge nyårslöften. Men jag ska sätta vecko- månads- och årsmål. Årsmålet är att antingen jobba som anställd eller dra igång mitt företag eller vara heltidspolitiker i riksdag eller kommun. Är jag i bra form kan det bli fler mål.
Månadsmål är att skriva minst två blogginlägg och att slutföra det jag påbörjar t.ex. min utbildning. Är jag i bra form kan det bli fler mål.
Veckomålen kommer givetvis att växla och är jag i bra form bör jag även kunna sätta dagsmål.

Mitt första veckomål är att flytta denna blogg till WordPress. Häng gärna med dit! Som riksdags- och kommunfullmäktigekandidat i Kramfors för Centerpartiet ska jag också ankra upp på deras siter och forum inom kort.

Men vad har Winnerbäck och Afzelius med detta att göra tänker du?
Att få livspusslet att gå ihop är ett vanligt uttryck idag. Särskilt i den politiska samhällsdebatten. Att få ett pussel att gå ihop. Begreppets underliggande betydelse talar om att det finns FÖR MÅNGA bitar - det blir bitar över som inte får plats.

Under promenaden hem igårkväll slog det mig plötsligt: För mig är det tvärtom! Jag SAKNAR några bitar. Om vi hoppar över den rena glömskan är vissa rent materiella: en kompetens (det är därför jag är här i Övertorneå och pluggar IT), ett jobb och en vettig inkomst - eller kanske en helt ny karriär!
Andra är mänskliga:mamma och pappa fattas mig - ett oerhört hål i pusslet, där inga andra bitar någonsin kan passa in...Plus en god vän och några släktingar och grannar.
Jag stannar till på gångvägen genom skogen mellan skolan och lägenheten och skriker ut min saknad.

Men så sjunger Björn Afzelius i mitt ena öra" ...vi är en sekund i epokernas ström och vårt liv är en oersättlighet...men jag ser nya stjärnor födas som ska lysa för oss..."
Det är ju mina underbara barn! Dom är just nu bitar som inte låter sig tryckas ned på en fast plats i pusslet, utan ligger vid sidan om - jag har dom inte hos mig hela tiden längre.
Mina gamla och nya vänner är andra pusselbitar som ska läggas på plats.

En tanke slår mig: Är jag nu i den åldern att det istället för att vara för många så FATTAS det bitar? Att jag måste leta eller fila till nya?
Nu sjunger Lars Winnerbäck i mitt andra öra: "...Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan va så förfärligt, det kan va så bra".
Ja, just nu så har jag ingen riktig ordning på MITT liv, mitt livspussel - ibland känns det förfärligt, ibland bra.

Avrundar med ett citat på temat som jag hittade i min nyöppnade fickalmanacka: "Först när dina minnen är viktigare för dig än dina mål för framtiden - först då är du gammal" (Nido Qubeis)
Så för att knyta ihop med inledningen med målsättningar: ÄN ÄR JAG INTE DÄR!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...