måndag 18 maj 2009

Baksmälla, snälla, snälla,snälla

Är det det här som kallas baksmälla? Det börjar värka, bannemej... (Förlåt, min schlagervise son, men snälla, snälla, snälla! )

Nu behövs en Melodifestivalfri månad. Det finns ju mobiltelefonfria kupéer på tågen, rökfria restauranger, bilfria gator, och vita (spritfria) veckor. Och varför inte bloggfria dagar (särskilt vanligt bland oss lite medelålders nybörjare på bloggfronten).

Över huvud taget lever vi i en tid där det mesta antar frosseri-stadiet. Något som jag tror tär på både kropp och själ. Vi vill så mycket hela tiden - "jag ska bara, sa Alfons Åberg". Ständigt nåbara, uppkopplade, inte missa nåt, vill resa jorden-runt, plugga, jobba, festa, umgås, se alla filmer, läsa alla böcker, laga all mat, följa mode och trender...

Läste för övrigt en notis om en av alla dessa undersökningar som görs om allt och inget: Ungdomar (dock ej specificerat vilka åldrar som räknas, eller vilket land/länder) behöver enligt egen uppskattning 49 timmar per dygn för att hinna med allt de vill göra! Bland annat blogga. Jag bloggar så mycket jag hinner. Håll utkik! Apropå det så bjuder jag er på ett foto som jag tog genom fönstret i helgen. Plötsligt promenerade rådjuret förbi. Det sa klick.

För övrigt så smälte sista snöfläcken bort samma dag som löven slog ut på björkarna på vår skuggiga skogstomt denna vår.


Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...

fredag 15 maj 2009

Sossekris - Om kejsarens nya kläder

Slog på TVn… miljöpartikongress…ser en grå man i silverväst… Peter Eriksson inledningstalar… självgod som vanligt… skryter över sina EU-parlamentkandidater… jäser över…jag går och sätter mig att skriva denna blogg istället…

Det är sossekris i länet. Nu har dom underskott inte bara i ekonomi och kompetens utan också i demokrati och förtroende.

I Timrå ställdes ett äldreboende vid skampålen i TV häromkvällen. Nu måste kommunalrådet skyla över. Göra en pudel. På med haklapp!

I Sundsvall förklarar en andfådd sosse i lokalradion om brev och möten hit och dit, för att reda ut för de sina vad som hänt med den unga ombudsmanna- kvinnan som slutat, och hur och varför… Vilken hundras som ligger begraven här vet vi inte än. Men inga pudlar i världen räcker. På med handskar!

I Kramfors har vi svartbyggande chefer med assistans av politikerpamparna, som också trixar med sammanträdesklubban för att dribbla bort demokratins riddare bland simpla fullmäktigeledamöter i opposition, för att fylla sina underhuggares fickor med feta arvoden.
Trots världskrisen som klappar på dörren även i Kramfors, som redan av egen kraft står på ruinens brant p.g.a. vanskötsel i årtionden. På med solglasögon!

I Härnösand fronderar nu kommunsossar mot sina partikompisar i landstinget, som är en nagels avstånd från att anamma tjänstemännens sparförslag. Som riskerar flytta det uppskattade rehab från Öbacka till sjukhusfabriken i Sundsvall. En i mängden centraliseringar i sosselänet som dränerar främst Härnösand. På med förkläde!

I flaggskeppet – åtminstone hittills, norr om skogen, håller Elvy och kompani andan. Ska de lyckas runda minan SEKAB eller kommer miljonerna rulla? På med stövlar!

Vilka kläder ska man lyckas sy ihop? Vilka tål att synas i sömmarna? Vilka klarar en tvätt utan att krympa? Det rosenmönstrade tyget ter sig MYCKET urblekt!


Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Timråsossarna - Pudeln är en hel kennel

Syftar på timråsossarna, vars ledare i TV dagen efter Uppdrag granskning skyndar sig att lägga allt till rätta. Återinför nyss nedlagd terapi på äldreboendet – just det som kläddes av i tv - ökar bemanningen från 1 till ? på just den avdelning och just det boende som visades i TV.
Bra, men förtjänar inga hurra -rop.


Det är begråtansvärt att man måste kvala in i media – helst riksTV– helst Uppdrag granskning - för att makthavarna ska reagera, att något ska hända. Att värdighet och hyfs, mänskliga behov, sunt förnuft, respekt för människovärdet, uppskattning för gamla människors livslånga insats för samhället och urgammal kunskap ska tas till heder och användning.


Här behövs inte bara en s.k. pudel (att man gör avbön, ångrar sig,ber om ursäkt, erkänner att man gjort fel). Nej det krävs en hel kennel.

Det värsta är att jag inte tror denna tvärgir omfattar hela äldreomsorgen i kommunen och inte är långsiktig.



När uppmärksamheten blåst över återgår allt till det "normala". Och fattas pengar kan man alltid skylla på regeringen eller världskrisen.

Men detta är varken orsakat av världskris eller att inte regeringen skickar mer krispengar. Nota bene: jag tycker regeringen ska öka stödet till kommunerna tillfälligt - nu och mer – som antibiotika med febernedsättande verkan och ett vaccin i förebyggande mot kronisk förlamning "bättra mota Olle i grind än lappa och laga".


Sant är att krisen rejält försämrar läget i kommunerna. Samt är också en annan stor faktor: att allt färre bor och arbetar i länet = mindre skatteintäkter. Men det är en misskött ekonomi och verksamhet som är grundproblemet. Inga regeringsmiljarder kan rädda dessa sossestyrda landsting och kommuner.


Inte heller är krisen skuld till förhållandena på äldreboendet i tv- inslaget. Nej det är medveten skandalös sosse- politik med slakt av vårdplatser, idiotstopp mot alternativa driftsformer, cynisk ringaktning av tysta och tålmodiga gamlingar samt allmän inkompetens.


Nedmonteringen av ålderdomshem började för länge sedan, långt innan finanskris, alliansregering och Uppdrag granskning. Jag och många andra har kämpat/kämpar emot och jobbat/jobbar för alternativ så mycket vi orkar. Men en majoritet är en majoritet – än så länge…



Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…