Är det det här som kallas baksmälla? Det börjar värka, bannemej... (Förlåt, min schlagervise son, men snälla, snälla, snälla! )Nu behövs en Melodifestivalfri månad. Det finns ju mobiltelefonfria kupéer på tågen, rökfria restauranger, bilfria gator, och vita (spritfria) veckor. Och varför inte bloggfria dagar (särskilt vanligt bland oss lite medelålders nybörjare på bloggfronten).
Över huvud taget lever vi i en tid där det mesta antar frosseri-stadiet. Något som jag tror tär på både kropp och själ. Vi vill så mycket hela tiden - "jag ska bara, sa Alfons Åberg". Ständigt nåbara, uppkopplade, inte missa nåt, vill resa jorden-runt, plugga, jobba, festa, umgås, se alla filmer, läsa alla böcker, laga all mat, följa mode och trender...
Läste för övrigt en notis om en av alla dessa undersökningar som görs om allt och inget: Ungdomar (dock ej specificerat vilka åldrar som räknas, eller vilket land/länder) behöver enligt egen uppskattning 49 timmar per dygn för att hinna med allt de vill göra! Bland annat blogga. Jag bloggar så mycket jag hinner. Håll utkik! Apropå det så bjuder jag er på ett foto som jag tog genom fönstret i helgen. Plötsligt promenerade rådjuret förbi. Det sa klick.
För övrigt så smälte sista snöfläcken bort samma dag som löven slog ut på björkarna på vår skuggiga skogstomt denna vår.
Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar