Krångliga pensioner

Ingen kan väl ha undgått mediabruset - eller snarare stormen - kring AMF Pensions eget pensionsavtal med förre chefen. Om girighet och rofferi, om vd:n, ordföranden, fackbasen och övriga í styrelsen som visste / inte visste / bluffade / teg / förstod / inte förstod och alla övriga varianter. Den ena mer häpnadsväckande än den andra. Och oavsett uttalande så säger det en hel del om tillståndet i landet i den ledande hierarkin och om männsikans svaghet.


Man brukar ju säga att kriser delvis är till för att vi ska tänka efter och se det vi inte ser annars. Och i bästa fall bli klokare. Kanske inte om själva sakfrågan utan mer på det mänskliga planet - hur vi beter oss och varför?




Men det jag mest funderar på i den här härvan är följande:

Om ett pensionsbolag som AMF Pension har så krångliga avtal, villkor och regler så att inte ens ledningen med "styrelseproffs" från landets företags- och organisationselit förstår sig på vad det handlar om. Då kan man undra hur de sköter våra pensioner. Och hur kan man begära att vi som inte är "proffs i denna bemärkelse" ska kunna förstå vad som händer? Och räkna ut vad vi eventuellt får i pension en vacker dag?

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...