Idag rann det till igen. Du som följer min blogg vet vid det här laget att den är som en torr-sommar med enstaka regnskurar. Här kommer ett regn som duggar mjukt och stilla. Över öppna landskap, som jag just hör gamle Lundell besjunga. "Där ja är ja och nej är nej".
Ja just så bör det vara oftare. Inga nja, jaså eller "så brukar det..."
Jag ogillar uttryck som detta. Försök istället göra något nytt, kreativt, oväntat som vi inte brukar!
Idag snackas det i alla tv-soffor, i alla kommentarer om förre folkpartiledaren och nu avgångne minister Leijonborg. Även så ledarskribenterna i Tidningen Ångermanland: "...hör det verkligen inte till vanligheterna att före detta partiledare sitter i regeringen." och "...När en partiledare lämnar sin post hör det till vanligheterna att de också drar sig tillbaka från den politiska hetluften..."
För det första så tror jag att just denna metod är väl använd resurs. Den person som ska axla både partiledarskap och vara minster (som för övrigt betyder tjänare - vilket kan vara nyttigt att minnas) har en omfattande uppgift. Bättre då att dela "bördan". Dessutom berikas politiken rimligen mer av två personer än en.
För det andra är det som sagt upplyftande med folk som inte följer mallen. Det är de som bryter mönstret som bidrar till utvecklingen tycker jag.
Sträva inte efter att göra som man brukar, att höra till vanligheterna!
Nu avtar duggregnet nästan helt, det glesnar bland molnen, solen bryter fram på himlen. Undrar om Eleonore landat over-there? Som mamma tåras min ögonvrå av oro , men inombords råder lugn och förtröstan i väntan på att du hör av dig, älskade dotter.
PS Om tekniken fungerar ser ni här en bild med både dotter och sonen Stefan på hans studentexamensdag. Ingen av dom tillhör glädjande nog "vanligheterna"!
Så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar